Så är du med och river sönder skogens ekosystem

Varenda gång du köper en produkt baserad på svenskt träd river du sönder ett ekosystem.

Hur många år har vi gått förbi här? 20 år, kanske 25. Vi har knapp lagt märke till hur skogen växt, tätt sluten. Det är bara en bit skog av många som vi ofta promenerar igenom.

Kalhygge vid Rösjöstugan
Kalhygge vid Rösjöstugan

Just här brukar sällan just vi plocka bär och svamp. Fast visst växer trattisar och Karl Johan här, som Eva plockar med sig på sina många löprundor denna väg. Vi har också hittat tryffel. Och i jorden växer mykorrhiza i symbios med träden, en förutsättning för långsiktig tillväxt. Ett ekosystem. Som också vi ingår i.

Nu är det  borta. Det ser för jävligt ut. Några glest strödda träd har och var som lämnats. Om det är som fröträd eller som en del av det naturskydd som enligt skogsvårdslagen ska väga lika tungt som den ekonomiska aspekten är svårt att säga. Nu har dessutom många av dem blåst ner i höstens många stormar.

Lämnade träd som blåst ned
Lämnade träd som blåst ned

Vad svarar skogsägaren om den mot all förmodan ställs inför att den lämnat för få naturträd: ”De blåste ju ner, inte mitt fel”.

Nej, systemets fel. Det förrödda landskapet. De djupa hjulspåren. Dikena. Svampen, även den underjordiska, är skadad eller borta.

Faktiskt är just denna skog den första skog jag allvarligt funderade på att köpa. 13 hektar för 1,8 miljoner. Det var mycket pengar.

Jag höll precis på att lära mig mer. Drömde om en egen skog. 3700 kubikmeter virke stod i skogen. Hur värderar man det? Enligt prospektet var 2900 kubikmeter avverkningsbart. Jag ringde och pratade med Mellanskog.  De var ytterst hjälpsamma. ”Du får ut cirka 300 kr kubikmetern om du säljer virket på rot”. Det är ett bra sätt att bekosta köpet.

Det var bra att lära sig. I Dalarna betalar man kanske 300 kr per kubikmeter om man köper en skog. I Sörmland, där denna skog ligger, skulle man således ha över 500 kr.

Jag köpte inte. Det var för dyrt. Och jag hatar kalhyggen.

Hjulspåren förstör naturen
Hjulspåren förstör naturen

Men någon annan köpte till slut och har nu bekostat delar av köpet genom omfattande avverkning.

Det ser för djävligt ut. Det är för djävligt – för djuren, för växterna och för svamparna. Men kändes säkert bra ekonomiskt för den som köpte skogen.

Modern forskning pekar förvisso mot att hyggesfritt skogsbruk egentligen är mer lönsamt än kalhygge. Det blir större volymer under traktyggesbruk, men till högre kostnader och det är långt mellan inkomsterna.

Fast det är givet att skogen är formad för hyggesfritt, att den är tät och flerskiktat. Nästan ingen sådan skog finns kvar i Sverige. Den är utrotad av 75 år av industriellt kalhuggande.

Det går att ställa om tillbaka. Men det tar tid, och det kostar pengar.

Jag kan bara se ett sätt som skulle göra det möjligt i lite större skala: Att vi är beredda att betala mer för trä som inte föröder den naturliga miljön i våra skogar. Som brukas hyggesfritt. Jag kallar det för ekoträ.

Spåren efter din veranda
Spåren efter din veranda

Tänk på det: varenda gång vi köper en produkt baserad på svenskt träd – om det så är en toarulle, bokhylla eller nytt verandagolv – är du med och skapar miljöer som de vi nu tvingas gå förbi på vår vanliga skogspromenad.

Fy på oss.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *