Tall i Hagen

Vi precisionsfäller en tall i Hagen, Dala-Floda.

Ett skogsbruk som vill sätta så lite avtryck som möjligt måste nästan drivas motormanuellt, det vill säga med motorsåg.

Peter precisionsfäller tall
Peter precisionsfäller tall

För att bli duktigare på det tog jag AB-kort för Säker skog i höstas. På kursen för att ta kortet lär man sig moderna sätt att fälla träd, med särskilt fokus på precisionsfällning med hjälp av precisa riktskärs, ”gångjärn” och säkert hörn.

I en fullskiktad skog är just precision vid fällning nödvändig för att att inte skada befintliga träd. En annan fördel med AB-kort är ju också att man kan hjälpa andra.

Under nyårshelgen fick jag tillfälle till just det. Våra vänner Göran och Berit älskar sin trädgård och har hela tiden nya projekt för att omvandla sin tomt i Hagen, Dala-Floda till så mycket lustgård det nu går i den ganska kalla odlingszonen.

Vi har pratat ganska länge om att den där stora tallen som står vid den vackra ängsladan borde bort. Den försurar jorden, drar vatten och skapar skugga.

Ängsladan i Hagen
Ängsladan i Hagen

Men hur skulle vi få ner den? Skulle vi klara Anders hus på andra sidan gatan om vi fällde ditåt? Och hur skulle det gå med det lilla elskåpet? Jag tyckte nog att vi skulle gå längs med staketet, men Göran var orolig för den stora häggen. Skulle vi våga lägga den bredvid ängsladan, och eventuellt offra det lilla äppelträdet som då stod i vår väg.

Med hjälp av det lilla geniala verktyget Ludde kunde vi, som det visade sig, nästan precis se var spetsen på trädet skulle landa. Just vid badkaret vid den där mindre tallen såg det ut som, vilket skulle visa sig var en helt korrekt bedömning.

Rustad med en dos övermod och en dos erfarenhet av hur pricksäker modern motorsågning kan vara bestämde vi oss för det senare alternativet.

Vi hämtar utrustningen
Vi hämtar utrustningen

Grannen Anders ville gärna hjälpa till och få omkull trädet med traktorn. Jag var skeptisk. Ett bra gångjärn ska ju vara allt som behövs. Det verkar snarare läskigt att såga i ett träd under spänn.

Men tänk om jag sågar fel, om trädet är för brett? Som säkerhet satt vi fast en lina i trädet som räckte bort till tid vi räknande att toppen skulle landa. Jag räknande med att vi inte skulle behöva repet för precision, men för att kunna hjälpa trädet omkull om något strulade.

Men hur tjockt var trädet egentligen? Jag uppskattade det först till 70 cm, men vid närmare mätning med huggarbandet visade den sig bara vara drygt 50 cm. Skulle det gå med min 13″-såg?

Ett extra instick
Ett extra instick

Redan riktskäret visade sig utmanande. Ett riktskär ska vara minst 80 % av trädets diameter i brösthöjd. Därmed var vårt riktskär tvunget att vara 38 – 40 cm. Sågen nådde helt enkelt inte över. Det här, måste jag erkänna, hade vi inte lärt oss på kursen. Jag tog den borte delen av övre riktskäret genom att helt sonika såga framifrån. Det funkade.

Ett brytjärn är ju alltid bra och ha, även om det inte kan konkurrera med kilar i lyftkraft. Jag skaffade mitt framförallt för att det är så underbart att kunna använda det för att bekräfta att riktskäret har blivit korrekt. Brytjärnet pekade precis i den riktning vi tänkt oss och som jag riktat sågens handtag (som ju är gjort för att just kunna rikta med) mot.

Det är viktigt att ha en reträttväg utsedd. Ett träd kan smälla upp på de mest konstiga sätt. Jag valde snett till vänster. Det innebär att vi började med ett instick på högra sidan. Först fram och skapa ett fint gångjärn på 3 centimeter, så som det ska vara om trädet är bredare än 30 centimeter. Sedan rakt bakåt genom cirka halva trädet. In med en kil.

Sedan kommer det kritiska momentet. Ska sågen nå igenom? Kommer jag lyckas hålla sågen i våg? Och så: spara säkra hörnet. Så länge det är kvar är vi säkra.

Under tiden samlades allt fler folk på gatan. Många av dem med åratal av erfarenhet från skogen, men ingen annan med AB-kort, så ingen var beredd att ta över. Jag måste erkänna att det kändes lite pressande.

Insticket gick bra, men gick skäret verkligen hela vägen igenom? Skulle jag våga ta säkra hörnet? Anders letade upp en bit plattjärn. Ute mot säkra hörnet gick den rakt igenom, men inte längre in.

Hur göra? Trots att jag bara sparat 3 cm för gångjärnen valde jag att också göra ett instick genom gångjärnet som jag övat på för övergrova träd. Nu måste det vara av!

I med kilarna. Banka dem på plats. Anders och Göran står beredda med linan om det skulle behövas. Flera stycken filmar. Nu kör vi! Av med säkra hörnet. Trädet ger sig precis som det ska av sig självt. Kanske drar Anders i linan också. Jag gör reträtt.

Succé. Det föll precis där vi planerat. Ängsladan klarade sig fint. Häggen böjdes och äppelträdet svårt skada. Och Göran: ett strandat skepp av biomassa att ta hand om.

Publiken samlas runt tallen
Publiken samlas runt tallen

Nu kan vi också räkna årsringar. Och vilka årsringar. Många av dem dryga centimetern. Vi räknar till 37 år. Det är inte mycket för en tall på dryga 50 centimeter. Här är frodigt må jag lova.

Vilken växtkraft som nu blir över till den andra växtligheten.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *